moadecklilja

dagens frågeställning är tve ett ord?


tvesjärt
tveudding?
tvetydigt
tvenne
tvi vale!!!!

jag, jag vill inte börja med jag.

 DU jag vill inte börja med det heller.

om jag hade varit någon annanstans nu, hade jag antingen legat i en famn och hört någons hjärta slå för mig eller så hade jag varit på gotland och skrattat av övertrötthet, skrattat, skrattat och varit lycklig.

Det är inte så länge kvar nu och på söndag är det första advent.
Någonting har hänt, det är första advent!

gansk amysigt med snö på något vis ändå, även om det är förskräckligt kallt.

jag vill ha en bebis.      

Låt honom veta
än finns en väg tillbaks
Låt honom veta
att han är den enda du vill ha
Visst kan du välja att bryta nu
Men han finns alltid där i ditt hjärta det vet du
Så varför inte låta honom vara där
Du kan ändå aldrig glömma den ditt hjärta håller kär

Ropa ner i gränden
högt så han hör
Ropa att den kärlek
är inget man förgör
Ropa att den kärlek
aldrig kan ta slut
Ropa honom in igen och om han inte hör
spring då ut

Står han ej att finna
sök som besatt
Säg till hans vänner att de ska hälsa att
fönstret är öppet och dörren står på glänt
Ack vad som händer är han alltid det finaste som hänt

Ack, vad som händer är han alltid det finaste som hänt

Öppna upp ditt fönster
slå upp din dörr
Släpp in ljuset
låt allt bli som förr
låt allt bli som förr
Ropa ner i gränden
ropa högt så han hör

 Jag har lite smått panik för mitt matteprov imorgon med tanke på hur det har gått på läxförhören. Börjar starkt ångra valet att läsa ända upp till matte D... Vi får se hur det går dagens läxförhör gick ju i alla fall bra så vi börjar där och jobbar oss  framåt. Nu borde jag alltså inte sitta här utan vara böjd över min matematik bok. Men här är jag ändå. Saknar min prins, men imorgon ska vi till café solidaritet och det kommer bli jäkligt najs tror jag.
 The math Gods will kill me!

Fick plötsligt lite blogglust igen. Har varit sjuk sen i lördags, feber och hosta och allt skitjobbigt men det är sånt som går över.

Detta inägg vill jag tillägna den som betyder mest för mig, min andra hälft. Jag tror aldrig jag har skrivit om det men vi har pratat mycket om det, hur vi träffades. okej. Teater Wåga
 det var ju där allting började egentligen... Du har berättat att du stannade i gruppen bara för att få träffa mig, hur gulligt är inte bara det. Sen började smsterrorn ;) Vi smsade nog dygnet runt i säkert en vecka innan du fick ur dig att du ville bjuda mig på bio. hihi, så traditionellt men ändå så gulligt. Jag förstod väl på sms:n att du var lite intresserad och blev väl själv lite nyfiken men dum som man är inser man inte hur starkt någon annan känner utan tror alltid att alla bara vill vara kompisar, och när det sen visar sig vara något mer brukar jag bli rädd. Men i ditt fall blev det inte så, vi bestämde att vi skulle gå och se en musikal istället för en bio,CURTAINS
Det var den 25 april 2009 förstå 2009!! känns så länge sen men ändå minns jag det som om vi fortfarande satt där, jag med knäna tätt mot kroppen, du bredvid,  vi, med händerna tätt, tätt ihop. Jag hade varit hos jacob på dagen och gick mot busshållplatsen för att möta dig, jag var så nervös, och då, när jag nästan är framme, så ringer du!! Mitt hjärta stannade typ... Du skulle bara säga att du var framme och gick mot mig nu, *svälj* känslan av att mötas bara vi två alldeles ensamma, ah läskigt. Men så sågs vi där och jag minns den kramen, den allra första kramen i våra liv, något tafatt och lite för länge för att vara två som knappt kände varandra. Vi gick upp mot säveaulan, ibland tror jag att vi höll varandra i handen redan då och du har sagt att du också trodde det, men det verkar ju så konstigt..., ditt lokalsinne som bekant inte särskilt bra, så jag ledde vägen. Du köpte biljetter till oss och det var fortfarande lång tid kvar tills det började så vi gick en liten sväng för att senare komma tillbaka fortfarande tidiga. Jag minns inte riktigt men kan tänka mig att jag pratade rätt mycket som jag gör när jag träffar nya människor och är nervös... Men det jag minns starkast är såklart ALLTID och JÄMT. Orden som hänger med än idag och som uppkom då. När jag berättade att "jag är bäst på allt alltid". Du ifrågasatte det "alltid?" och sen fortsatte vi sitta och säga alltid ett bra tag tills jag konstaterade att vi behövde ett nytt ord därav jämt. Där klickade det för mig. Då kände jag att jag var kär att jag hade känslor för honom som jag sms:at så mycket med... åh en underbar känsla. Vi rev sönder biljetten när vi satt där, ingen av oss kunde låta bli att pilla på den, kändes som att vi hade en connection genom biljetten tills den rivs av... ajdå! och när vi ska gå in till musikalen utbrister du " det var hon!" och pekar på mig, jag bara skrattar, lite knäpp är han nog. Väl inne på musikalen, åh så romantiskt... Vi höll hand, mycket, nästan hela tiden, det var så mysigt, det är bland det häftigaste jag har varit med om i hela mitt liv. Och så blir det paus ljuset går upp och vi tvingas trängas med en massa andra människor. Du köper en loka och en bulle till dig men jag vågar inte ta något, för tänk om man skulle få bulle i tänderna!!! AHHHH så pinsamt det skulle bli!! haha, lite gulligt faktiskt. Så börjar det igen, stämmningen höjs och när pjäsen börjar få en upplösning, vänds våra huvuden sakta, sakta mot varandra och våra läppar möts. Det var så vackert, det var så underbart, jag minns exakt känslan av en första beröring. Efter den första sensativa kyssen övergick det till ett grovhångel som också det fick hela kroppen att skaka. Jag minns ingenting från föreställningen förutom att ljuset var rött, jag kände några av skådisarna och att den var ganska bra men annars så minns jag bara en för mig fantastisk kille som jag kallade Jocke. Nattpromenaden ner mot visby innerstad kunde inte ha varit bättre, vi promenerade tätt sammanslingrade och stannade var fjärde meter för att kyssas. Hamnade så småningom på en parkbänk, jag i ditt knä och du med armarna runt mig. Här börjar min mamma ringa stup i kvarten för fråga om jag är påväg hem ännu om det har varit trevligt o.s.v Det slutar med att jag för första gången i mitt liv ljuger för min mamma, för att få tillbringa någon timme mer med dig, för att förlänga den underbara natten, den 25. På kvällen får jag det gulligaste sms:et någonsin, jag var så glad att du vågade tala om vad du tyckte utan att kräva ett svar. "jag hoppas du hade en underbar kväll. Det hade jag." Det räckte och jag insåg i den stunden jag läste det att jag älskade dig. Det kunde jag inte säga då, men jag svarade något med kärlek, och du sa att det var ett våldtaget ord men att visst du var kär i mig. Den natten sov jag nästan ingenting, men det gör inget för när man är kär behöver man både äta och sova mindre.

Så nu har jag nedtecknat detta mest för min egen skull för att jag ville berätta för dig, att:
 Jag alltid kommer att finnas där för dig, vad som än händer. För jag älskar dig Joakim, jämt.

En kram kan betyda så mycket, ett ord likaså det behövs så lite. värt att tänka på.

Jag önskar mig ett par vingar då mina ben inte bär,
så jag kan flyga till en plats där det inte existerar några besvär.
Inte för en evighet utan endast för ett tag,
tills jag känner att jag orkar ta mig igenom även den stormigaste dag.

Jag önskar mig en ängel med vingar utav guld,
en ängel jag kan belasta med all min skam och skuld.
Alla känslor jag bär i mitt hjärta som jag inte behöver ha,
men som jag ändå tar på mig kan ängeln komma och ta.

Jag önskar mig en framtid utan vingar på min rygg,
en framtid då mina ben alltid bär och jag kan känna mig trygg.
Då ängeln vid min sida kan flyga till en annan famn, 
då jag känner i mitt hjärta att jag äntligen hittat en trygg hamn.

Nu börjar allt igen, imorgon sätter skolan fart, idag lämnade jag eskilstuna för at t åka dit med en veckas intervaller. Kom hem till två glad söta super bästa gulliga små barn en glad marcus och tre andra ;). har varit i stuvsat dryga timmen och redan hunnit möblera om äta lite och bli dissad av hunden.

Saknar  

Så har redan flera veckor på Gotland flutit förbi, många tidiga mornar med jordgubbsplocklning, en enorm hetta och en brun rygg + lite rikare är resultatet av sommaren än så länge. Mamma och emy har jag nu lämnat på ön, och jag och Joakim har dragit till Göteborg. Bilresan hit kan ta fyra timmar för oss (Sussane, Joakim o mig) Tog den 9, haha. Det var många stopp på vägen, eftersom värmen utomhus idag har haft ett genomsnitt på 35 grader har det stannats för att bada, glassa, luncha, loppisa (införskaffade en asball resväska en sån där gammal riktig!), jönköpinga, stannade hos mammas gamla kompis ewa som även känner Joakims mamma, för att bada i vättern ( max 14grader i vattnet, benne domnade) och till sist ett stopp för att hämta ut pizza.
supermysig dag!
Saknar dock dom där hemma en gnutta.
 Love

Ja då har jag sommarlov då antar jag.

Det känns ju inte riktigt som det måste jag erkänna, men det kommer nog!

Ska om typ två timmar bege mig till gotlandsbåten för att åka till Mamma, har inte hört något undre natten så antar att allt är okej.

Tagit bort alla lakan från sängen och bäddat den, nu ser den alldeles tom ut ;)

MIn väska väger säkert 30 kilo och det ska jag släpa på till fots, host det kommer ju bli kul...


KOmmer nog inte bli så mycket mer bloggande, kanske något inlägg då och då under sommaren, men datorn på Gotland är så fruktansvärt seg att det går inte, inte ens om man vill ;)

Så, ha ett bra lov! För det ska jag ha!

Känner inte riktigt för en skumbanan så

LOVE

Konstiga känslor bubblar runt inom mig just nu...
Det är svårt att bestämma riktigt vad allt betyder, men det känns lite som något riktigt tungt lagts över mitt hjärta.

Minns när jag var liten och mamma låg inlagd för depression, jag vägrade efetr första besöket att häsa på henne mer. Hon var alldeles blek, mager och hade rakad skalle. Jag mådde helt enkelt för dåligt själv för att kunna träffa henne. Min mamma om jag så gärna ville stå upp för.

Nu känns det inte alls likadant nu vill jag bara att man ska få reda på vad felet är, hon säger att hon tänker vägra åka därifrån förrän hon vet vad det är och vad dem tänker göra. Dock ska ingenting göras förrän imorgon säger dem.

Är tungt att andas, men känns bra att jag har bokat om biljetten så att jag åker imorgon förmidda istället.
Pratade med minstorebror också, han var gullig idag. Lite orolig för sin "morsa" tror jag.
"kul för henne att hon får gå på Morfin"

Har haft en supermysig middag med familjen här, sushi och jordgubbar till efterrätt, det var gott. Fick en avslutningspresent, té, det var också väldigt gott.

Allting, nästan, är packat och klart nu, så imorgon bitti är jag redo för sommarlov på riktigt. Tänk nu är det ingen mer skola för mig.

Mailade några lärare och bad om betyg via mail och hälsade glad sommar, skrev till pella också att jag inte skulle komma imorgon.

Längtar efter en famn att krypa in i, Joakim.

"How I love him"

Puss och kram och tusen tack sen...

Jag älskar min Mamma!

Hon ligger på sjukhus och kan knappt röra sig!

Hon kommer bli bra jag vet det.

Älskar dig Mamma du är bäst!!

Puss!

Sömn är något märkligt.

Jag sov oroligt inatt. Det vet jag eftersom min mobil låg på golvet och min kudde i fotändan av sängen när jag vaknade. Att sova oroligt gör att man har en hög andning när man vaknar, om man har riktig otur kan det även kännas som att hjärtat slår snabbare.

Känslor kommer av sig själva.

Att vänta sig att man ska bli väckt och sen inte bli det väcker blandade känslor. Dels så känns det härligt att man får vakna av sig själv. Å andra sidan så kan man bli stressad för att man kan ha försovit sig, man kan också ha den turen att ha sovmorgon. Till sist dyker känslan av orolighet upp för att den som skulle väckt en har försovit sig eller att det har hänt något annat så han inte kunde ringa.