KONSTig
Konstiga känslor bubblar runt inom mig just nu...
Det är svårt att bestämma riktigt vad allt betyder, men det känns lite som något riktigt tungt lagts över mitt hjärta.
Minns när jag var liten och mamma låg inlagd för depression, jag vägrade efetr första besöket att häsa på henne mer. Hon var alldeles blek, mager och hade rakad skalle. Jag mådde helt enkelt för dåligt själv för att kunna träffa henne. Min mamma om jag så gärna ville stå upp för.
Nu känns det inte alls likadant nu vill jag bara att man ska få reda på vad felet är, hon säger att hon tänker vägra åka därifrån förrän hon vet vad det är och vad dem tänker göra. Dock ska ingenting göras förrän imorgon säger dem.
Är tungt att andas, men känns bra att jag har bokat om biljetten så att jag åker imorgon förmidda istället.
Pratade med minstorebror också, han var gullig idag. Lite orolig för sin "morsa" tror jag.
"kul för henne att hon får gå på Morfin"
Har haft en supermysig middag med familjen här, sushi och jordgubbar till efterrätt, det var gott. Fick en avslutningspresent, té, det var också väldigt gott. 
Allting, nästan, är packat och klart nu, så imorgon bitti är jag redo för sommarlov på riktigt. Tänk nu är det ingen mer skola för mig. 
Mailade några lärare och bad om betyg via mail och hälsade glad sommar, skrev till pella också att jag inte skulle komma imorgon.
Längtar efter en famn att krypa in i, Joakim.
"How I love him"
Puss och kram och tusen tack sen...
