ehh..., skriver en rubrik sen om jag kommer på nåt

tjosan!
Gick upp kvart i 6 idag, sådär lagom kul...
För att gå till gynekologen dessutom, var där tillsammans med, eller vad spelar det för roll egentligen. Jag var där i alla fall. Hos en jättegullig och supersnäll "dam" men med sjukt läskiga och stirriga ögon. Hon gjorde typ en undersökning, med ett järnrör,och en slags krok. Visst okej så länge det var bomullstoppsar och olika föremål. Men sen skulle hon in med fingrarna och peta också, lite intimt, men man vänjer sig nog. Det var inte så hemskt ända, trodde att det skulle vara värre. Sen skrev hon ut P-piller (noevelleta eller något sånt).
Vi gick til skolan och var typ där en och en halv timme innan vi började. Köpte en macka i skolans café (café blond). Det var rätt segt att vänta på att naturkunskapen skulle börja men det gick bra ändå.

För övrigt var det våran sista naturkunskap kanske någonsin, det känns lite sorgligt faktiskt. Jag tycker ju att det är kul, men våran lärare på VRG är inte alls lika bra som min gamla lärare Ola. Hans lektioner var bland dom roligaste i hela högstadiet, och jag brann verkligen för No ämnet. Nu känns det inet riktigt lika roligt mad NK längre. Men jag frågade om det var olle ( min nuvarande NK lärare) som skulle ha Bkursen också, det var det inte. Antagligen skulle Mr D eller Phil ha den och då kanske jag tar den ändå. jag gillar när kurserna undervisas på engelska, det är roligt och det känns som om man utvecklas så otroligt fort i språket när man tvingas använda det.
 Just nu har jag Mr D   i matte, och jag gillar faktiskt honom, han svävar iväg ibland bortanför ämnet, men det gör liksom inget för på något vis känns det ändå, oftast, relevant.
Nog nu om mina lärare. Jag tog i vilket fall som helst en tidig buss tillbaka till Norrtälje ( Bexi skulle på bio med Gurra) det var rätt skönt att vara tillbaka redan runt 4/5. Där letade jag upp ett apotek, och tog ut P-pillrerna. Pratade med Joakim i telefon, han vägrade lägga på när jag skulle beatla ;).
 Saknar den människan otroligt mycket! Förstår typ inte själv hur någon kan betyda så mycket för mitt liv och mina känslor. Men det gör han i alla fall, den där filuren som bara plötsligt dök upp. I en liten teaterklass på kulturskolan på Gotland, ett litet sms, fler sms, en musikal och jag var fast.
Nu har jag inte fler känslor attt berätta om för tillfället.
puss och kram skumbanan


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0